Lilla Härjån hade elfiskats veckan innan och där var fångsten en mört. Flödet i Vakerån var aldeles för högt elfiske. I poolen nådde vattnet över 1 meter på sina ställen och i den strömmande delen uppmättes vattenhastigheten  till nästan 2 m/s.

I de andra referensbäckarna fångades dock ett antal öringar, varav fyra var tillräckligt stora för att märkas, men även flera mindre öringar, simpor, elritsor och en harr.

    Snart märkt öring

I  Lilla Eldån fångades även en groda under elfisket.

                        Puss på Grodprinsen!

Under biokanalselfisket fick vi förstärkning i form av Lea. Med fyra personer på plats gick fisket snabbt och smidigt. Detta berodde även mycket på att det stora antalet elritsor som tidigare verkat bosatt sig i kanalen, nu hade reducerats kraftigt och bara 27 st fångades. Den art som var vanligast under elfisket var lake, av vilka vi fångade 32 st. Även en harr fångades.

En glupsk lake passade på att börja mumsa på en av de infångade elritsorna. Här syns också harren, Bronco, Stina och Nina i full gång med elfisket och Lea beredd att anteckna vikt och längd på fångsten.

När elfisket var avklarat passade Stina och Nina på att mäta vattenhastigheten på tre olika djup på minst sju punkter  i varje behandling i biokanalen. Resultatet av mätningarna kommer att skickas till Paolo och kommer att  matchas med kartorna som han gjorde när han besökte biokanalen i juli. Vi mätte även två flödestransekter under högflöde i biokanalen. Preliminära resultat visar på att det maximala  flödet ligger på mellan 730 och 810 l/s.

        Nina och en larv av Allmän träddödare/träfjäril (Cossus cossus)

                                                           Kallt

                                               J-O och en trollslända

Med hjälp av en av de nyservade flödesmätarna mättes vattenhastigheten på tre olika djup på sju olika punkter i varje behandling. Resultatet av mätningarna kommer att skickas till Paolo och kommer att  matchas med kartorna som han gjorde när han besökte biokanalen i juli. Vi mätte även två flödestransekter under medelflöde i biokanalen. Resultatet från mätningarna skickades till Paolo som räknade ut att  flödet i de två transekterna uppgick till 533 l/s respektive 590 l/s.

Vi hann även med att elfiska en av referensbäckarna – Lilla Härjån. Under våra tidigare elfisken har vi aldrig fångat någon fisk i den bäcken. Men i förra veckan fångades en mört! Efter en liten lyckodans mättes, vägdes och märktes mörten för att sedan släppas tillbaka. Troligtvis är det de höga flödena som gjort att mörten hittat dit.

              Stina, en sovande mört och en glad mört som simmar mot friheten

De två första dagarna bjöd på höstigt och förkylningsframkallande väder, men det blev bättre och bättre och fredagen var solig och fin. Vi hoppas på lika bra väder denna vecka då det är dags för elfiske. Dessutom ska vi mäta nya transekter vid maxflöde i biokanalen.

                                      Till sist: en tjusig rödfibbla vid biokanalen

En artikel om det öppna huset finns att läsa i Dalademokraten. Klicka här!

Igår fick vi äntligen tillbaka våra flödesmätare som varit på reparation. Hurra!

Det gäller att hålla protokollen torra…

Lea har hittat en Fontinalis-mossa och är väldigt glad.

Många växter samlades in och artbestämdes.

Lea uppskattar heterogeniteten med hjälp av en tjusig “point-frequency-frame/contour tracing device” medan regnet och åskan drar in över Eldforsen

Britt-Marie spolar surbern ren…det kan ta ett tag när vissa prov är fulla av knottlarver.

Elfisket prickades in på en regnfri dag och det fångades bland annat gädda och stäm.

Det har vuxit upp en del växter längs biokanalen…mer på vissa platser än på andra.

Och ett extra stort tack till Bronco som bjöd oss på rökt harr med hjortronsås och till Sundkvists som gav oss jordgubbar. Folket i Eldforsen vet hur de ska göra biologer lyckliga!

Flödet i biokanalen har varit högt de senaste veckorna för att tillföra mer vatten till den gamla älvfåran och förhoppningsvis locka upp mer fisk till biokanalen. Det höga flödet gjorde elfisket lite svårare, men vi lyckades trots detta fånga ett stort gäng elritsor, ett bäcknejonöga, ganska många små lakar och  en större lake och dessutom en harr, vilket är en ny art för biokanalen.

Efter en del kopplande av Olle och med hjälp av pålar, slägga och ett hundratal plaststripes sitter nu PIT-antennerna uppe. Nu väntar vi bara på mer större fisk som vi kan märka så att det finns lite mer fisk för antennerna att registrera.

Under elfisket kom Dala-Demokraten på oväntat besök, vilket resulterade i en artikel som du kan läsa här

Proverna ska inte bara samlas, de ska undersökas också…

Stina och Lea tillbringar just nu de flesta dagarna i labbet med bottenfaunaproverna.

Det var fortsatt lite vatten i referensbäckarna men trots detta lyckades vi i alla fall fånga några öringar av tillräcklig storlek för att märkas. I biokanalen fångades ca 280 elritsor, men även en gärs, en mört och en lake. Både mört och lake är nya arter för biokanalen.

                      Elfiske i biokanalen                                               Joe och laken